livsvikt

Det går sakta men säkert neråt, om man ser på måtten så ser man ju helt klart en minskning på kroppshyddan, det enda som inte minskat den sista tiden är vad-omfånget men jag slår "vad" om att det beror på träningen...
Vet ju att det tidigare i min muskelbefriade kropp fanns partier som var skinn ben och mycket lös massa utan någon som helst form, mina vader var just en sådan del av kroppen.
Nu är det en fast muskel i vaden och den tar väl lite plats antar jag, fick lite bakslag även på överarmen den hade helt plötsligt ökat med någon cm... tills jag kom på att jag stod och mätte på ett sådant sätt så att biceps blev "lite" spänd vill ju inte mäta muskelmassa hehe...


Startvikt 15aug 119kg
Nu 88 kg
Resultat -31 kg



Mått:
15 aug
Midja 107 cm
Stuss 137 cm
Lår 79 cm
Överarm 41,5cm
Vad 45,5


Mått:
26 januari

Midja 99 cm
Resultat - 8 cm
Stuss 120 cm
Resultat - 17 cm
Lår 70 cm
Resultat -9cm
Överarm 36,5 cm
Resultat - 5 cm
Vad 40cm
Resultat -5,5 cm


Mått:
1april 2012

Midja 92 cm
Resultat - 15 cm
Stuss 112
Resultat - 25 cm
Lår 65 cm
Resultat -14 cm
Överarm 35 cm
Resultat - 6,5 cm
Vad 40cm
Resultat -5,5 cm



Veckans äventyr:
På onsdagen var jag som sagt på IVA inte på själva avdelningen men på smärtkliniken, jag fick träffa en sjuksköterska, en läkare och en sjukgymnast. Träffade så klart en i taget och fick berätta om mina upplevelser om vårdtiden. Det som skiljde mig från andra patienter som generellt befinner sig inom intensiv-vård var att jag dels vårdades länge där, sex veckor är lång intensivvårdstid och även att jag var en så pass "vaken" patient. Jag var ju bara nersövd ett knappt dygn.
Att jag sedan hade konstant feber och gick på tunga smärtstillande medikamenter gjorde ju att jag trots allt inte var så supervaken :)

Dem berättade att efter min resa hade dem ändrat på en hel del rutiner, framförallt på kirurgins akutvårdsavdelning, det har varit så tidigare att bakjouren på helgerna har varit vilken kirurg som helst, nu rondar GPB-kirurger varje helg för sina patienter som är kvar på avdelningen efter operation, detta för att minimera risk att missa viktig information om patientens tillstånd ska omhändertas på rätt sätt. 

När jag går tillbaka och läser vad jag skrev tidigare om smärtan, om hur uppsvullen jag var, om hur dåligt jag faktiskt mådde samt om att dem faktiskt såg ett ev. läckage på CT-röntgen så  förvånas jag fortfarande över att dem skickade hem mig.. Detta hade dem ingen förklaring på, men helt klart var det en felbedömning som gjordes.

Övrigt så undrade dem om jag hade haft konstiga drömmar under min tid på IVA eller eventuella hallucinationer men det har jag faktiskt inget minne av att jag hade. De undrade också om det fanns något jag ville att de skulle tänka på, det jag framförde var att känslan ibland var att man inte fanns, att mycket fokus var på alla apparater som plingade och larmade runt omkring, att önskvärt vore att man faktiskt även tog notis om patienten... men som sagt dem var ju inte vana att ha en så "vaken" patient hehe =)

En annan sak som jag också tyckte skulle vara önskvärt var att få veta vad planen var... när det var som värst och det var konstaterat att läckaget var omfattande så var min upplevelse att det inte fanns någon plan... som patient i dåligt skick så är man inte tillräckligt stark att fråga men man vill ändå veta och även om det inte finns någon plan så vill man veta det med... man vill veta, det handlar ju om en själv och ens liv.

Jag tyckte också att dem skulle vara mer försiktiga i hur dem uttrycker sig, alltför många ggr fick man höra att "Nu är det garanterat tätt" eller "Det såg jättebra ut på CT-röntgen så nu är det tätt" och strax därpå konstaterades det att det inte alls var tätt då man efter har fått dricka metylenblå vätska såg samma blåa vätska skvala ut i dränen som var insatta på båda sidorna om magen...
Men jag berömde dem samtidigt för att dem hade omhändertagit mig väl och till och med haft spa-tid med mig med manikyr och hjälpt mig raka benen när jag tyckt att de var på tok för lurviga.

Sjukgymnasten var mäkta imponerad över att jag såg så pigg och fräsch ut, jag fick utföra lite styrketester och balansövningar de resultaten kommer att följas upp vid nästa besök som antagligen blir om ca 3 månader.

Det var på det hela ett bra besök, lite pusselbitar föll på plats och det kändes som att de åsikter man framförde togs väl om hand.
Alla sa att jag hade gjort ett starkt intryck under min tid där, då jag trots mitt dåliga skick inte gav upp utan höll modet uppe och oftast lyckades upprätthålla min lite galna humor och ett glatt humör.

Ser faktiskt fram emot nästa träff med dem. 

over and out... ;-)