Efter nästan 6 mån sjukskrivning....

Så var det då dags att börja jobba, har en sjukskrivning som sträcker sig till sista mars, men bestämde mig för att "pröva" att gå in nu på 50%, så nu har jag varit igång i tre dagar och det känns bra.
Mycket att fixa med och sätta sig in i, jag jobbar som verksamhetschef inom LSS, vård & omsorg så det har ju så klart hänt en del på det halvår jag inte varit på plats.... men det blir nog bra.

I övrigt försöker jag sköta mig med mina måltider, jag går och tränar på gymet tre ggr/v försöker att inte stirra mig blind på vågen som inte riktigt rör sig som jag skulle önska... men jag tror att det fortfarande handlar om att jag nu är i en fas med återuppbyggnad av min kropp... så härlig känsla att kunna gå i trappor 4 våningar upp utan att vara rädd för att tuppa av eller bli sittande efter en våning, så både muskelmässigt och konditionsmässigt känner jag att det händer saker hela tiden!

Om någon sitter på bra tips på träning för armar för att minimera gäddhäng så kommentera gärna :)
Självklart får ni kommentera utan tips också ;-)

Samtalet jag hade med försäkringskassan i måndags när jag skulle ringa och 50% friskanmäla mig var intressant... Jag har ju bestämt själv tillsammans med arbetsgivaren att jag vill jobba 4 dagar á 5 timmar sedan vara ledig tre för återhämtning.... detta ville FK ha en ordentlig förklaring på och att jag skulle argumentera väl för det då dem förespråkar 5 dagars arbete á 4 timmar... snacka om att dem vill peta i detaljer! I mitt tycke är ju det viktiga att jag hållar mig till 20tim/vecka vilket då gör 50% och att dem litar på att jag lyssnar på min egen kropp...

Blev uppringd av ytterligare en handläggare som började prata om rehabilitering och om jag trodde att jag skulle klara mina arbetsuppgifter eller om företaget skulle se över om det fanns möjlighet till omplacering.... say what?
Jag förklarade att det inte är aktuellt och att jag har en bra fungerande arbetsplats och att vi är flera som delar på arbetsbördan... så jag tror att jag fick henne att lugna sig, men hon mumlade om försäkringskassans rehabiliteringsansvar och att det nu gått så lång tid och att dem inte hört av sig till mig då jag varit inneliggande så länge o bla bla bla... tror att hon mest var orolig för att hon/dom inte gjort sitt jobb till fullo... hmm efter dom 2 samtalen var jag redan hjärntrött :-D


Hittade lite bilder från sjukhuset som jag ska lägga in vid ett snart tillfälle...
Vi hörs o störs tjingeling!


När vågen står stilla....

 

... då blir man smått frustrerad! Nu har vikten stått och stampat +- 2 kg upp o ner mellan 92 och 94 och har hållt på så i 3 veckor! Idag tröttnade jag på den svikande döda tingesten som bara ger en ångest och plockade fram mitt måttband mätte mig kors och tvärs och upptäckte att mitt midjemått hade på 2½ vecka minskat med ytterligare 5 cm och måttet runt höfter lika samma! Låren med ett par cm och överarmen likaså... Varför märks det inte på vågen då? Morr morr...
Jag köpte ett par byxor på Lindex för tre veckor sedan som var för små, dem gick inte att knäppa, det saknades en bra bit, samt en snygg jeansskjorta från Gina tricot som med nöd och näppe gick att få ihop satt tight över armar etc... nu sitter de kläderna så här...



 


 
Kan ju jämföras med bilden från när jag precis hade kommit hem efter operationen, innan jag fick återvända akut för att ligga inlagd i 4 månader...


Det kan ju finnas orsaker till att vågen strejkar t.ex. att jag sedan 3 veckor tillbaka är igång med träning 3 ggr/vecka kanske är det återuppbyggnaden av muskler i den muskelfattiga kroppen som får vågen att stå still...
resultatet är i allafall fantastiskt skönt, vid jul kunde jag knappt kliva upp ett trappsteg, nu klarar jag att kliva upp och ner på en stol flera ggr om så underbart att känna styrkan i kroppen komma tillbaka.


Känns ju bra att det händer saker med kroppen även om vågen påstår annat!
Så ett tips är ju att låta vågen stå när den står stilla och ta fram måttband, kläder och mät era framgångar så ni inte blir deppade!

Tjingeling...



RSS 2.0