Första dygnen som opererad....

Kom upp på avdelningen ganska sent, hade några timmar på uppvaket då hjärnan inte riktigt ville koppla på andningen så tills att det synkade ordentligt så fick jag vara kvar på uppvaket, så fort jag slumrade till så slutade jag andas och apparaten pep. Sen när andningen började fungera okej så ville de att jag skulle gå och kissa en gång innan jag fick komma till avdelningen, kan ju säga att där fanns det inte heller någon vaken koppling mellan hjärnan och blåsan... Tyckte nog att jag var lite kissnödig så jag satt ett tag och försökte verkligen klämma fram några droppar... men icke, men på magen bredde en mörkröd fläck ut sig över sjukhus-skjortan det enda som rann var blod!

En sköterska kom in och sa lite förskräckt att här blöder vi och sen vart det snabbt ut och tillbaka på sängen för att lokalisera vart blodet kom från. Det såg faktiskt lite läskigt ut men man vet ju att vätska som hamnar på golvet har en tendens att flyta ut och se mycket mer ut än vad det är.

Efter lite tryckförband och omläggning av det hål som glipade så fick jag en kateter, inte så mycket att göra åt det, nu fick jag äntligen komma upp till avdelningen. De andra tre som gjorde operationen i samma vecka var redan på plats i salen skönt att komma upp och se lite bekanta ansikten, vi surrade lite men jag var nog inte supersocial utan ville nog bara sova =)

Och sova gjorde jag förutom avbrotten med kontroller av syresättning, puls etc.

Mycket av den vakna tiden går åt till att få i sig vätskor i olika former, kaffe, vatten, youghurt, olika soppor däremellan så är det bra att röra på sig man får själv se till att hämta sina soppor och föra statisitik över hur mycket man druckit och det går strålande.

Smärtan får man effektiva tabletter mot och det är tur, mina agraffer på det snittet som blödde på uppvaket släppte igenom mer under fm. fick ligga och avvakta utan förband för att se om det skulle ge sig men det gjorde det inte så jag fick ett par stygn extra som förstärkning.

Natten kom och gick kände mig lite småfrusen och sänkt, tempen nu på morgonen var inte riktigt okej blodtrycket lite lågt och blodvärdena likaså. så ev. blir jag kvar en extra natt... hoppas att det vänder för jag vill ju faktiskt hem. Men jag vill ju också att det ska vara bra... balansgång i livet igen!




Kommentarer
Postat av: Heidi

Stackare, vilken otur du har. Jag hoppas du kommer känna dig piggare snart. Känner igen det där med både andningen och kissandet men jag slapp med nöd och näppe kateter som tur var.



Kram kram och krya på dig



Det blir snart snart bättre ska du se.

2011-09-01 @ 20:01:05
URL: http://bypassoperation.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0