Lite trött på detta nu...
Dag fem efter op, jag borde vara hemma och träna in mina nya rutiter, inte sitta här på sjukhuset med komplikationer och droppställningar intrasslade i varandra.
Borde vara hemma och hasa runt i området på liten kissetur med hunden... inte hasa med droppställning för att klara lite kissetur med sig själv... Har inte fått dricka något sedan igår först för att jag skulle på CT-röntgen, sedan för att de skulle få svar därifrån och därefter för att vara på säkra sidan utifall att dem skulle behöva öppna upp något, så klarar knappt att kissa nu =/
Men det är bara att härda ut, känner mig lite vek och kraftlös mellan varven men det är kanske ingen som förväntar sig att man ska dansa mazurka på sängkanten :)
En liten komplikation i samband med operation är ju faktiskt ingenting i jämförelse med att leva ett liv fyllt med komplikationer av fetma.
Borde vara hemma och hasa runt i området på liten kissetur med hunden... inte hasa med droppställning för att klara lite kissetur med sig själv... Har inte fått dricka något sedan igår först för att jag skulle på CT-röntgen, sedan för att de skulle få svar därifrån och därefter för att vara på säkra sidan utifall att dem skulle behöva öppna upp något, så klarar knappt att kissa nu =/
Men det är bara att härda ut, känner mig lite vek och kraftlös mellan varven men det är kanske ingen som förväntar sig att man ska dansa mazurka på sängkanten :)
En liten komplikation i samband med operation är ju faktiskt ingenting i jämförelse med att leva ett liv fyllt med komplikationer av fetma.
Kommentarer
Postat av: Anneli
Vad tråkigt att du är kvar ännu, men det är ju positivt att de verkligen ser efter dig och tar hand om dig :) Hoppas det löser sig snart så du får komma hem och börja med resten av livet! ;)
Postat av: Annika Hjärterström
Åh stackare...lider med dig...finns inge värre än att få ligga på sjukhus!! Känner igen det här med komplikationer, fick ett tarmvred på en av de nya kopplingarna efter bara 2 veckor efter open som gjorde att de var tvungna att göra ett öppen op...tråkigt,,,men idag snart 1 år senare mår jag bra,
Kram Annika
Trackback
